dudeinnebandyrocks

Det kanske är fel att jag, som hållit på med lagidrott i praktiskt taget hela mitt liv sitter och frågar något sånt här, men har börjat fundera. Själv fick jag reda på i torsdags att jag inte får förlängt kontrakt med min klubb (som skall förbli onämnd, men ni som känner mig, vet ju vilken klubb det är och ni andra ska få en hint, en av Sveriges största klubbar) och jag säger att det var ingen bra ursäkt. Men jag tänker inte sitta och dra allting igen, utan jag tänker skita i henne till tränare, hon har för stora problem med sig själv (anser jag) för att jag ens ska orka bry mig att argumentera mot henne.
Men det är här man börjar undra, är lagidrott så himla bra som alla säger eller är det ett rent helvete? Just nu tycker jag att det är ett helvete, för du måste alltid förlita dig på dina lagkamrater för att kunna komma framåt med laget, men lagidrott har ju sin charm. Du får ju aldrig den social biten på samma sätt som när du spelar en singel idrott, men den här frågan är upp till var och en, låt oss skapa en diskussion vad är det som är så bra med lagidrott och vad är inte bra?! Jag vill gärna veta, för jag ska ha tillbaka min tävlingsinstinkt,s om jag tappa under detta år i denna klubb, det är dags för nya tag, ett nytt lag där jag ska visa vem jag egentligen är. Jag kommer sakna tjejerna enormt mycket, men tränaren, låt mig bara säga såhär, vi gick aldrig ihop och det är du som går på en enorm NIT !!!
// Mandelmassaa a.k
p.s Vår studentskiva i onsdags (9 maj) var otrolig, lovar att blogga om den senare :D d.s