Lite dikter....

I thought you're my friend, but I was so wrong, I thougt that we always could depend on each other, but once more I was sooooo wrong. But suddenly I'm usefull again, and I don't know what to say, I'm speacheless, I don't know what to do, but I know that I'm good when no one else is good, and I'm getting tired of it. 
I know in some way that we always will be friends, but yeah I can't discribe it, I just know that I'm tired of it. But what can I expect I have alwas been there when no one else have, so just get use to it, because it seems like that's the way it's going to be.
You say so many things that aren't true, but I don't have the strange to fight back, because I know you will say that I'm wrong and then you will get angry at me, and I don't think you're whorte that trouble, so please come back, when the lies are over and you think that I'm good enough for you.
Skriven av: Okänd
Tycker den bara var så vacker på något sätt och även de här under.


Fairy tale


One day,


a handsome prince


will come.


 


And rescue her


from the tower.

Skriven av: Millan

Saxat från: http://www.diktkonst.se/Dikter_om_l_228_ngtan/page_1/Fairy_tale.html

 

Vän! I förödelsens stund


Vän! I förödelsens stund, när ditt inre av mörker betäckes,
    När i ett avgrundsdjup minne och aning förgå,
Tanken famlar försagd bland skugggestalter och irrbloss,
    Hjärtat ej sucka kan, ögat ej gråta förmår;
När från din nattomtöcknade själ eldvingarne falla,
    Och du till intet, med skräck, känner dig sjunka på nytt,
Säg, vem räddar dig då?- Vem är den vänliga ängel,
    Som åt ditt inre ger ordning och skönhet igen,
Bygger på nytt din störtade värld, uppreser det fallna
    Altaret, tändande där flamman med prästerlig hand? --
Endast det mäktiga väsen, som först ur den eviga natten
    Kysste serafen till liv, solarna väckte till dans.
Endast det heliga Ord, som ropte åt världarna: "Bliven!"
    Och i vars levande kraft världarna röras ännu.
Därföre gläds, o vän, och sjung i bedrövelsens mörker:
    Natten är dagens mor, Kaos är granne med Gud.

Erik Johan Stagnelius,
född 1793-död 1823,
Svensk Poet
saxat från:http://www.diktkonst.se/Dikter_om_v_228_nskap/page_1/V_228_n_I_f_246_r_246_delsens_stund.html


 Den gamla goda tiden

 

Stjärnorna tindrade tysta för hundrade 
år tillbaka och skogen sov. 
Forsen dånade, hjulen dundrade, 
gnistorna sprakade, 
marken skakade, 
hammaren dunkade tung och dov.

Bälgen blåste och blästern ljungade, 
kvävande hetta ur ässjorna slog, 
svettiga sotiga smederna slungade 
släggan mot stängerna, 
nöpo med tängerna, 
formade järnet till harv och plog.

"De giva oss slagg för malm 
och spark för vårt släp och slit, 
de tröska oss ut som halm 
och läska oss sen med sprit.

Min käring har svälten knäckt, 
min dotter är brukets skarn, 
förvaltaren själv är släkt 
med stackarens första barn.

Han eldar oss helvetet hett 
med rapp och med knytnävsslag, 
han får allt ett vitglött spett 
i nacken en vacker dag!"

Forsen dånade, hammaren stampade 
överdundrande knotets röst, 
ingen hörde ett knyst från de trampade, 
skinnade, plundrade 
ännu i hundrade 
år av förtvivlan och brännvinströst. 

Skrivet av: Gustaf Fröding

Saxat ifrån:http://runeberg.org/gfnyadik/12.html

Peace Out 

Mandelmassa

p.s Har medvetet inte tagit med någon URL eller namn på den första, personen vill vara anonym d.s


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback