dudeinnebandyrocks

Jag förstår mig inte på min pappa, vad jag än gör så verkar det inte duga tillräckligt bra och det sårar något otroligt mycket! Tror att en del av ångesten jag har kommer ifrån att jag inte kan göra min pappa tillräckligt glad och det är grymt jobbigt (tillsammans med all annan skit som verkar vilja passa på att ske samtidigt). Igår efter samtal med min pappa fick jag ringa storgråtandes till min bror för jag total brast ihop! Okej jag vet att han inte har det superlätt, men sluta ta ut det på mig! Mina nerver pallar inte riktigt detta så gå och ta ut det på annat sätt, vad på bryr jag mig för tillfället inte om, bara det inte är på mig! Har jag annars lyckats göra något som gör mig lite gladare kanske? Jo Dennis avskedsfest var grymt trevligt (som slutade med efter biljarden att vi åkte till korridoren och drack, hemmafest i N-huset och själv var man hemma 04.15 på lördagsmorgonen), fika med Kajsa, myskväll i lördags med Sassa (gick emot mina principer och kolla på melodifestivalen, seriöst vad var det som vann? Kommer nog fortsättningsvis bojkotta detta idiotprogram) och igår så hade killarna match (uddamålsförlust tyvärr) och middag hos Sandra, så det har varit en bra helg om inte min pappa hade bestämt sig för att förstöra den. Nu har Sandra äntligen lyckats tagit sig till Athena så nu är det dags att börja plugga.
Kärlek på er